Ja, just ja, istället för att köpa mig en lägenhet så köpte jag mig en bil
Idag faktiskt. Var över i Norrköping för att titta på den och blev förälskad i den! Wheee! Första gången jag faktiskt äger en bil själv. Innan har jag delat bilar med kompisar. 3st. Bilar alltså. Och faktiskt tre olika kompisar.
Den första, Stor Fläckig Brun (i kontrast mot Rindlöws Liten Röd), delade jag med Jesper, en vän jag delade lägenhet med mina första 6 år i Linköping. En Ford var det. Och brun och fläckig (pga lacken hade lossnat på flera ställen) var den också. Det är det jag kommer ihåg. Och att jag en gång fick åka med avgasröret i bagaget då det ramlade av. En gång fick jag också bryta mig in i bilen via bagagluckan när centrallåset hade slutat fungera och handtaget på förardörren plötsligt gick av.
Den andra, en blå Beetle, den nya modellen. Som tydligen ska kallas New Beetle. Den delade jag och Peter på i ett år! Ah, vilken bil! Så härlig att köra, så snygg, så… inte jättedyr att hyra, som vi gjorde. Den bilen saknar jag än idag! Den var ny, cool, hade plats för en blomma brevid ratten, drog inte mycket soppa samt att service och allt sådant ingick i hyran! Hyran var bara på 2000 kr/månad, och på två så var det väldigt överkomligt. Sen gick Peter och lämnade fönstret på glänt på förarsidan när han körde den genom en biltvätt, det squishade när jag satte mig i den! Fast det torkade fort. Tror Peter fick en egen bil efter ett år, vilket var orsaken till att vi slutade hyra den. Istället tog Edward över den och körde den stolt på stans gator!
Den tredje, en Volvo 740, delade jag med Mattias. Den gick apbra! Köpte den från mina föräldrar. Farsan hade skött den exemplariskt! Det gjorde inte vi dock. Däremot gjorde vi något som jag betraktar som något av det manligaste jag gjort i mitt liv. Vi bytte avgasrör på den alldeles själva! Och det näst manliga är att jag bytte kylare på den alldeles själv. Avgasrören var definitivt jobbigare, och därmed också manligare. Fråga mig inte hur eller varför, det bara är så.
Den dog när jag hade den stillastående ett par månader på vår gamla parkering vid Rydsvägen, och jag hade precis flyttat in till stan. När jag skulle köra bort den därifrån så fick jag ta i ordenligt med gasen, flera gånger, innan den tillslut sade KAKLONK och bilen började rulla igen. Någonting föll loss från någonstans vid framhjulen också. Jag hade ingen aning om vad det var, och körde på glatt med bilen, en bra stund (typ någon månad kanske), tills killen som hjälpte mig byta till vinterdäck sade “Du, du ska nog kolla din bil. Det finns inga bromsklossar kvar, så dina bromsskivor är nästan helt igenomätna“. “Aaaaaah!” tänkte jag. “Det var DET som lossnade från bilen!“.
Sen fraktades den ut till hundfarmen hos Martin, och Åsa, och där blev den sedemera slaktat och efter ett par år fraktad till skroten. Tack Martin, för att du upplät ålderdomshemsplats innan döden för den fina bilen
Nu har jag köpt mig en ny bil! Jag våndades länge. Läste många annonser på blocket. Jämförde bilar på Konsumentverkets begagnatguide. Kollade upp hur många ägare bilarna hade haft samt när den senast besiktigades i Vägverkets fordonsregister. Svor över http://www.bensinpriser.nu/, och det värsta av allt: Klimatet. Att jag, som gillar vårt klimat, skulle köra en klimatförstörare! Det tog ju rätt så jävla ordentligt emot alltså! Och en äldre bil också (jag sökte på bilar mellan 10-20 kkr), som har större utsläpp av koldioxid och annat jox!
Så jag svängde mellan plus och minus, mellan 0 och 1, mellan alpha och omega… ja, you get the point. Tills jag snubblade över en sida som heter Klimatbalans. De planterar träd för en viss mängd koldioxid. Man pröjsar dem en summa som de sedan investerar i trädplanteringsprojekt som inte skulle ha blivit av utan deras stöd, så man vet att pengarna verkligen skapar “nya” träd. Med den sidans hjälp så kunde jag finta mitt samvete och fortfarande behålla mina principer intakta!
I framtiden ska jag dock definitivt investera i elbil av något slag.
Här är bilen också:

Det är en Mitsubishi Galant från 1993. En maskin med pålitlig motor. Det mest fascinerande är att alla elgrejer fortfarande fungerar på den! Jag pröjsare 17 500 kr för underverket, som varit otroligt omskött av den föregående ägaren.
Såhär såg annonsen ut på blocket:
Kanske Sveriges bäst servade 1993:a! 22000 mil och minutiöst servad. Senaste året har jag bytt delar för ca 20 000 kr, kvitton finns. Det som är nytt eller nästan nytt är:
-nya bromsskivor och bromsklossar fram och bak (Mitsubishi original)
-nya bakhjulslager
-alla 4 stötdämpare nya
-nästan alla framvagnsdetaljer bytta (länkarmar, spindelleder mm)
-larm insatt med centrallås för 3000 kr 2007
-kamrem bytt 2007, för ca 1000 mil sedan (5000 mil kvar) inkl spännare och löprulle
-regelbundet byte av olja i motor och växellåda, endast Mobil 1 används.
-Nya bromsrör
-All service har utförts av auktoriserad mekaniker och nästan alla delar Mitsubishi original
En av få bilar med så mycket originalutrustning och allt fungerar! Bl a:
-AC (eco och normalläge)
-Farthållare
-ABS bromsar
-Airbag förare
-Centrallås med fjärröppnare
-Larm (monterat 2007)
-Sommar o vinterdäck
-Dimljus
-Elfönsterhissar fram och bak
-Servo
-Stolsvärme fram (två lägen)
-Ställbar ratt
-Full service bok och instruktionsbok
- CD/MP3 STEREO Sony
Elantenn
Uppvärmda Elspeglar
Bilen är nybesiktad den 28 mars 2008 utan anmärkning. Nästa besiktning i mars 2009. Bilen går mycket bra (drar ca 0,75 blandad körning, 0,6 på landsväg) och är mycket fin såväl in som utvändigt och ingen rost. Jag rostskyddar den själv varje vår och tvättar den endast för hand. Den har ingen dragkrok=dragfria mil. Modellen är en av de säkraste för sin årsmodell i Folksams undersökningar. Jag har haft bilen i nästan fyra år och är mycket nöjd. Den går perfekt och startar i alla väder. Byter p g a tjänstebil. Ingår vägskatt för 1900 kr som betalades för en vecka sedan.
Now the sky is the limit! *börjar spara ihop till sin första rymdraket*